malinnygards.blogg.se

Det är sällan jag är på nån revy. Men i år fick jag en knöck och bokade tre biljetter till Adam, Alva och mig. Det var kul att åka iväg på nåt annat handla mat eller skjutsa till träning. 

Riktigt trevligt, de äldre sketcherna var roligare än de nyare tyckte jag. När jag ser sånt där, eller hör när folk pratar riktig dialekt och det är gärna äldre människor än mig, så blir jag riktig varm inombords. Det påminner mig om när jag var liten och lyssnade på när äldre (när man är liten är ju 32 gammalt... så ja... alla var ju inte gamla så att säga) människor som pratade och diskuterade. Som när min familj hade gäster, eller när vi var bjudna. 

Det var alltid så mysigt, säkert utsökt mat som jag inte minns av eftersom lekandet var det centrala, dofter av ljus, köra hem i mörkret och somna i bilen. Ofta somnade jag hos gästerna också i någons säng haha. 

Så kvällens revy väckte barndomsminnen i mig. Naturligtvis skratt också, det är ju givet. Men att en revy kan väcka djupa gamla minnen trodde jag inte. 

Adam ger revyn tummen upp också. Han hängde med ganska bra tyckte han. Snart pratar han väl nog dialekt också, fast vi försöker sätta fokus på "bettär svenska". 

Jag tror Alva gillade revyn också. Det var väl en upplevelse i sig att va där. Bäst var väl bullen vi fick i pausen haha. 😊 Hon såg så stor och vuxen ut, och för ett ögonblick var det som att jag såg henne i framtiden. Vackra drag utan barnhullet i ansiktet. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag vill ju egentligen inte att hon ska växa upp och bli stor såhär fort, känns som att vi har så mycket kvar att göra ännu. Mycket att göra men alltför lite tid.